Avvisningsbeslut grundar sig på lag, lagstiftarens vilja och domstolarnas rättspraxis
Avvisning av nigerianska kvinnor som fallit offer för människohandel till Italien och till hemlandet Nigeria har rört upp känslor i massmedia. Det är förståeligt att de avvisade människornas öde väcker känslor och att de anses vara i behov av hjälp. Migrationsverkets beslutspraxis grundar sig också i detta fall på den gällande utlänningslagen och den rättspraxis som fastställts av förvaltningsdomstolarna.
Människohandel är ett allvarligt brott, men att falla offer för människohandel är inte automatiskt en grund för att beviljas asyl eller någon annan form av internationellt skydd i Finland. Skydd kan beviljas om hotet kvarstår och offret inte kan få skydd av myndigheterna i sitt hemland.
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt som rättspraxis att de nigerianska kvinnorna inte kan få internationellt skydd enbart på grund av att de fallit offer för människohandel, eftersom de enligt landinformationen kan söka tillflykt hos myndigheterna i hemlandet för att inte falla offer igen.
Lagstiftaren har satt ribban för sårbarhet högt
Offer för människohandel som saknar grund för att få internationellt skydd kan däremot beviljas uppehållstillstånd på någon annan grund. Då ska personen vara i en sårbar ställning eller det vara nödvändigt att personen vistas i Finland eftersom brottet utreds här.
I massmedia har man kritiserat att Migrationsverket för att ha ribban för högt när man bedömer huruvida en person är i en sårbar eller särskilt utsatt ställning. Vår snäva tolkning grundar sig direkt på regeringens proposition och utgår således från på lagstiftarens vilja och den rättspraxis som domstolarna fastställt som lagenlig.
Att en person till exempel har problem med hälsan eller är ensamförsörjare till små barn räcker inte i sig för att personen ska få uppehållstillstånd som offer för människohandel på grund av en särskilt utsatt ställning. Dessutom krävs det att myndigheterna i hemlandet inte vill eller kan skydda offret till exempel från det hot som kriminella organisationer utgör.
Dublinförordningen är bindande för EU-länderna
Bedömningen att avvisa ett offer för människohandel till Nigeria och Italien sker enligt olika principer, eftersom Italien är ett EU-land som förbundit sig till och bunden att följa Dublinförordningen som slår fast att en ansökan om asyl endast behandlas i en medlemsstat. Utgångspunkten är att Finland ska kunna lita på en medlemsstat som förbundit sig att följa avtal om mänskliga rättigheter och människohandel.
Dublinförordningen är en hörnsten i EU:s lagstiftning om internationellt skydd. Finland har förbundit sig att följa Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Enligt regeringens proposition får konventionen dock inte prioriteras framför Dublinförordningen.
Migrationsverket har inga befogenheter att ändra tolkningen av Dublinförordningen i fråga om ett enskilt land. Ändringar i tillämpningen av förordningen i fråga om enskilda medlemsstater sker efter avgörande i domstol.
Varje asylansökan behandlas dock individuellt och Migrationsverket fattar beslut om undantag för att utreda enskilda ansökningar i Finland. I allmänhet är hälsoproblem inget hinder för avvisning till ett annat EU-land, men om den sökande av någon anledning till exempel inte klarar av att ta hand om sitt barn, kan asylansökan behandlas i Finland med tanke på barnets bästa.
Finland har inte rätt att följa upp vad som händer med personer som skickats tillbaka
Migrationsverket har även kritiserats för att vi inte vet vad som händer med de offer för människohandel som vi avvisar. Det är skäl att komma ihåg att ingen finländsk myndighet har någon stadgad skyldighet, för att inte tala om rättighet, att följa upp en annan stats medborgare utomlands. Om så vore fallet skulle detta kränka individens rättsskydd.
Finland har förbundit sig till förbudet mot tillbakasändning. Vi sänder inte tillbaka människor till ett område där de kan bli utsatta för dödsstraff, tortyr, förföljelse eller annan behandling som är omänsklig eller kränker människovärdet. Vi känner inte till några fall där en asylsökande som Finland har avvisat skulle ha råkat ut för det som nämns i förbudet.
Ytterligare information till medierna
Direktör för asylenheten Esko Repo, Migrationsverket, tfn 0295 430 431, fornamn.efternamn@migri.fi
Överinspektör vid asylenheten och sakkunnig i människohandelsärenden Anni Valovirta, Migrationsverket, tfn 0295 430 431, fornamn.efternamn@migri.fi
