Anhopningen av somaliska ansökningar om familjeåterförening har avvecklats
Vid utgången av året har Migrationsverket klarat den stora anhopningen av ansökningar om familjeåterförening från somalier som uppstod år 2007.
– I sju år har vi gjort detta arbete och vi har behandlat nästan 15 000 ansökningar. Det är en fin känsla när arbetet nu är gjort, berättar direktören för immigrationsenheten Tiina Suominen. 4 359 familjemedlemmar till somalier som bor i Finland har fått uppehållstillstånd på grund av familjeband.
Anhopningen uppstod när flera tusen ansökningar lämnades in i stora mängder mellan åren 2009 och 2011. Handläggningen hopade sig först i beskickningarna och sedan vid Migrationsverket.
– Teamkänslan var utmärkt, men arbetsmängden kändes hopplöst ibland. Vi hann redan tänka att det kommer att ta flera år till, berättar Suominen.
Migrationsverket har ett unikt kunnande om Somalia
– När vi behandlade ansökningarna fick vi en unik möjlighet att lära oss om kulturen och familjelivet i Somalia, säger Suominen. Handläggarna som arbetade med ansökningarna blev verkliga experter på Somalia. – Vår sakkunskap har utnyttjats till exempel då lagstiftningen har reviderats, säger Suominen.
Det var ingen brist på läromedel. Dokumentationen i ett familjeåterföreningsfall omfattade vanligtvis 20–30 sidor. Följaktligen hade handläggarna ofta en släktkrönika på flera hundra sidor framför sig.
Resor ute i världen
Anhopningen av ansökningar från somalier ledde även till att Migrationsverkets tjänstemän reste till Afrika: till Addis Abeba i Etiopien och till Nairobi i Kenya. Vid årtusendeskiftet reste tjänstemännen även till Somaliland för att samla information.
Det fanns ett grundat behov för resorna: en somalier som hade flytt ur det kaotiska landet och lämnat in en ansökan till en finsk beskickning kunde vanligtvis inte styrka sin identitet med handlingar. Utredningen av familjeband skedde genom intervjuer. Under årens lopp blev DNA-analyser lagstadgade och mer utvecklade, beskickningar flyttade till nya lokaler och verksamheten blev mer professionell.
– I början kändes det som om vi intervjuade på torget, berättar överinspektör Eeva-Maria Nieminen som har gjort 31 resor. – Vi hade som mål att göra sju intervjuer per dag, vilket innebar att vi arbetade dygnet runt och i ganska bohemiska förhållanden, minns hon.
Nuförtiden intervjuar man på ambassaden i Addis Abeba på ett formellt sätt, bakom säkerhetsglas.
Kuggfrågor
Intervjuarna upptäckte snabbt att somalier var väldigt lika finländare på ett sätt: ju mindre småprat, desto bättre. Det var dock inte alls ovanligt att en person berättade samma sak på nytt på ett annorlunda sätt – på grund av berättarkonst.
Myndigheterna tillämpade ett kort uttryckssätt och frågade om detaljer: för utredning av familjeband frågade de till exempel om familjens gemensamma rutiner, om ställen i närheten av hemmet samt om färgen på olika föremål hemma. Ibland var frågeställningarna misslyckade: när en tjänsteman frågade om färgen på kanistern som man använde för att bära vatten från brunnen, tyckte somalierna att frågan var dum – kanistrarna var ju alltid gula!
Allt började år 1990
Somalier började komma till Finland år 1990 över Sovjetunionens läckande gräns. Då kom över 1 400 somaliska asylsökande till landet. – Då var Finland inte alls berett på att ta emot en sådan mängd sökande, säger Esko Repo som är direktör för asylenheten.
Asylansökningarna, familjemedlemmarnas ansökningar om uppehållstillstånd som följde samt bägge gruppernas medborgarskapsansökningar tvingade migrationsmyndigheterna att utveckla sin organisation och sina processer så att säga i flygande fläng.
Migrationsverket rekryterade mer personal, och visstidsanställda fick fortsätta när högarna av ansökningar blev större och större. Migrationsverkets team för Amerika och Afrika, som tidigare var litet, specialiserade sig på Somalia.
Antalet asylansökningar från somalier varierade från år till år: åren 1994–1995 var antalet asylsökande nära noll, och år 2007 var antalet 82. Antalet sökande började stiga igen år 2004. Detta kom till synes i antalet ansökningar om familjeåterförening med ett par års dröjsmål.
Det kommer fortfarande sökande från Somalia
I år har antalet somaliska asylsökande ökat igen: hittills har somaliska sökande lämnat in över 300 ansökningar. Vanligen har somalier beviljats uppehållstillstånd på grund av den allmänna situationen i landet. Tidigare nämndes några personliga grunder sällan i ansökningarna. Nu har detta förändrats.
– Man anför allt oftare personliga grunder, eftersom organisationen al-Shabaab som har kontroll över södra och mellersta Somalia har ändrat sina sätt att fungera och förföljelse som riktas mot privatpersoner är allmänt förekommande, berättar Repo.
I dag bor en av Europas mest betydande somaliska grupper i Finland. Migrationsverket har haft en stor roll i varje skede av dess utveckling. Somaliernas ankomst är en viktig del av Finlands migrationshistoria.
Esko Repo: Sökandeprofilen har förändrats med åren Många somalier kom till Finland på 1990-talet från Lumumba-universitetet, som var ett universitet för afrikanska studerande i Sovjetunionen. Studerandena vid universitetet hörde till eliten i utvecklingsländerna och var högutbildade stadsbor. De somalier som lämnade Moskva reste till Finland i huvudsak med tåg, men några kom med båt via Tallinn. Sökandeprofilen förändrades under årens lopp: förutom unga män kom det även stora barnfamiljer till Finland. Antalet minderåriga sökande utan vårdnadshavare växte på 2000-talet. Numera är sökandena mycket annorlunda än elitbefolkningen på 1990-talet. Typiska sökande har ringa eller ingen utbildning, är fattiga och har upplevt krig i nästan tjugo år. |
|
Riku Santaharju: Situationen i Somalia är fortfarande dålig Bakom oroligheterna i Somalia ligger diktatorn Siad Barres fall år 1991. Sedan dess har det förekommit väpnade strider i landet. Statsstrukturen är svag och kampen om makt och resurser pågår mellan olika grupper. Den somaliska staten har praktiskt taget kollapsat, och för närvarande finns det ingen fungerande förvaltning som skulle ha kontroll över hela landet. Det finns tre separata förvaltningsområden: Somaliland, Puntland samt Somalias södra och mellersta delar. Framtiden ser dessvärre inte ljus ut. Det har bildats en regering, men situationen är fortfarande instabil. Trots att al-Shabaab har blivit svagare på sistone, är atmosfären, som präglas av otrygghet och elände, en god jordmån för radikalism. Å andra sidan är puritanismen som organisationen representerar mycket radikal. Att förbjuda till exempel fotboll och dans strider mot rättskänslan hos många somalier. Till regionen hör förutom södra och mellersta Somalia, som terroriseras av al-Shabaab, även Somaliland och Puntland som är relativt lugna regioner. Somaliland har förklarat sig självständigt år 1991, men hittills har det internationella samfundet inte erkänt Somaliland. Det är osannolikt att det bildas en enhetlig förvaltning i hela Somalia inom den närmaste framtiden. |
Ytterligare information
direktören för immigrationsenheten Tiina Suominen
direktören för asylenheten Esko Repo
överinspektör Eeva-Maria Nieminen
forskare Riku Santaharju
E-post: fornamn.efternamn@migri.fi
Telefon: 0295 430 431
