Avvisning och utvisning har helt olika utgångspunkter
Under de senaste dagarna har man i offentligheten ställt frågan varför Finland avlägsnar gamla farmödrar ur landet, men inte utlänningar som gjort sig skyldiga till brott. När det gäller utlänningslagen är det omöjligt att jämföra fallen, eftersom det är frågan om två olika grunder för avlägsnande ur landet, avvisning och utvisning, som har helt olika utgångspunkter.
Den avvisade har aldrig ens fått uppehållstillstånd
Det är frågan om avvisning när en utlänning aldrig har haft uppehållstillstånd i Finland och man beslutar att avlägsna personen ur landet. Sådana personer är utöver de som rest in i landet illegalt även personer som ansöker om uppehållstillstånd först sedan de befinner sig inom landets gränser. De har således aldrig ännu fått något tillstånd för att bosätta sig i Finland.
När till exempel en asylsökande eller en person som har kommit för att besöka sitt vuxna barn med hjälp av visum avlägsnas ur landet, är det frågan om avvisning. I dessa fall är ett nekande beslut om uppehållstillstånd eller asyl i regel förenat med ett beslut om avvisning.
En utlänning som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd måste avlägsna sig ur landet trots att det inte skulle ha bestämts att personen ska avvisas från Finland. Beslut om avvisning fattas i regel för den skull att utlänningen inte frivilligt skulle avlägsna sig ur landet. Beslut om avvisning fattas alltid när en utlänning meddelas inreseförbud.
Den utvisade har ofta bott i åratal i Finland
Däremot när en utlänning har eller har haft ett uppehållstillstånd och man beslutar att avlägsna personen ur landet, är det frågan om utvisning. Utlänningen har då getts ett lagligt tillstånd att bosätta sig i Finland. Det är ofta frågan om personer som varit lagligen bosatta i Finland i åratal, till och med i årtionden.
En utlänning som bott länge i Finland med uppehållstillstånd och som har familjemedlemmar i Finland, kan utvisas närmast på grund av allvarliga brott eller upprepade brott. Vid helhetsbedömningen tar man också hänsyn till boendetiden: till exempel en utlänning som vistats en kort tid i landet med ett tillfälligt uppehållstillstånd kan utvisas även på grund av lindriga brott.
Utöver brott kan även illegal vistelse i landet leda till utvisning, om giltighetstiden för det beviljade uppehållstillståndet har gått ut eller fortsatt tillstånd inte har beviljats, men personen inte har avlägsnat sig frivilligt ur landet. Dessa fall är sällsyntare än de fall där utvisningen sker på grund av brott.
Både avvisning och utvisning är beroende av prövning, men tröskeln för att utvisa en person som bott i Finland med tillstånd är alltid betydligt högre än att avvisa en person som vistats här illegalt.
Internationella avtal är bindande för riktlinjerna
Finland kan inte på nationell nivå besluta om sina riktlinjer när det gäller avlägsnande ur landet, eftersom bland annat Europeiska människorättskonventionen och de beslut som Europeiska människorättsdomstolen har fattat på basis av konventionen är bindande för riktlinjerna. Spelrum inom riktlinjerna finns därmed bara inom ramen för internationella förpliktelser.
Med stöd av internationella konventioner är även förbudet mot återsändning bindande för Finland, vilket innebär att ingen får avvisas eller utvisas till ett område där han eller hon kan bli utsatt för dödsstraff, tortyr, förföljelse eller annan behandling som kränker människovärdet.
Ytterligare uppgifter för medier: direktören för immigrationsenheten Heikki Taskinen, tfn 071 873 0431, e-post: förnamn.efternamn@migri.fi
8.1.2010