Förläggningar

Det nuvarande antalet förläggningar hittar du på vår webbplats:

• Förläggningarna på kartan

I slutet av år 2018 fanns det 43 enheter för vuxna och 6 enheter för minderåriga. Antalet förläggningar var som störst i februari 2016, då det fanns 221 förläggningar. Därtill inkvarterades det ensamkommande barn i 22 folkhögskolor eller i deras verksamhetsställen runtom i Finland.

Migrationsverket ansvarar för styrningen, planeringen och övervakningen av förläggningarnas verksamhet. Förläggningarna ordnar mottagningstjänster för klienter enligt mottagningslagen.

De statliga förläggningarna ligger i Villmanstrand (Joutseno) och Uleåborg. Till exempel Finlands Röda Kors och kommunerna svarar för driften av de övriga förläggningarna. Asylsökande kan även bo i privat inkvartering, då de ordnar sin inkvartering själva.

Ensamkommande barn bor i sina egna enheter, det vill säga i grupphem och enheter för stödboende.

En sökande bor inte nödvändigtvis hela tiden på samma förläggning. De flesta asylsökande inkvarteras först på en så kallad transitförläggning. När sökanden har haft sitt asylsamtal, flyttar han eller hon till en annan förläggning för att vänta på beslutet.

Läs mer:

• Inkvartering på förläggning
• Privat inkvartering

Asylsökande får även bo annanstans än på en förläggning. En del bor till exempel hos sina släktingar eller vänner. Detta kallas för privat inkvartering (enskild inkvartering). Även om sökanden bor annanstans, får han eller hon mottagningstjänster från den närmaste förläggningen.

Målet är att antalet inkvarteringsplatser i förläggningarna hela tiden ska motsvara behovet, eftersom det är dyrt att upprätthålla extra inkvarteringskapacitet. Beläggningsgraden ska helst ligga på 90 procent.

 

Antalet förläggningar beror alltså på antalet asylsökande. Förläggningar läggs ned och inkvarteringsplatser dras in när behovet av platser minskar.

År 2017 var genomsnittspriset på ett mottagningsdygn 55 euro per person. Priset beräknas utifrån mottagningskostnaderna i sin helhet. Genomsnittspriset omfattar alla kostnader, till exempel förläggningens lokalhyra och fastighetsservice, de anställdas löner, materialkostnader, tjänster samt mottagningspenningen som betalas till de boende.

Mottagningstjänsterna ordnas av den förläggning där en asylsökande registreras som klient. De mottagningstjänster som asylsökande har rätt till fastställs i lagen.

Mottagningstjänsterna omfattar inkvartering samt

• Social- och hälsovårdstjänster
  • På varje förläggning finns en hälsovårdare eller en sjukskötare samt en socialarbetare eller en socialhandledare.
• Tolkning
  • Sökanden har rätt till tolkning i myndighetsärenden. På en förläggning innebär detta i första hand social- och hälsovårdstjänster. Vid behov kan tolk anlitas också i vardagliga ärenden.
• Mottagningspenning
• Arbets- och studieverksamhet
  • Asylsökandena får undervisning i finska eller svenska språket. De deltar också i den arbetsverksamhet som förläggningen ordnar.
• Vägledning och bidrag för frivillig återresa

Läs mer:

• Livet på förläggningen

Varje förläggning har en hälsovårdare eller sjukskötare som hänvisar klienten till en läkare vid behov.

Vuxna asylsökande har rätt till akut och nödvändig vård. Minderåriga asylsökande får hälso- och sjukvårdstjänster på samma grunder som barn som har en hemkommun i Finland.

Asylsökande har rätt till socialservice enligt 14 § i socialvårdslagen, om förläggningens socialarbetare eller socialhandledare har bedömt det vara nödvändigt.

Socialarbetarens och socialhandledarens arbete omfattar rådgivning, handledning och utredning av sociala problem samt andra stödåtgärder. Det finns även handledare på varje förläggning.

Klienterna vid en förläggning ordnar sin vardag själva. De till exempel lagar mat och städar sina rum i huvudsak själva. En del av förläggningarna ordnar måltider som en del av mottagningstjänsterna.

Förläggningarna är inga slutna anstalter, utan sökandena får röra sig fritt och till exempel söka sig till hobbyer och annan verksamhet.

Förläggningarna är verksamhetsställen för social- och hälsovård, där majoriteten av personalen utgörs av handledare, hälsovårdare, sjukskötare samt socialarbetare eller socialhandledare.

Förläggningarnas personal följer klienternas välbefinnande, och klienterna kan också själva kontakta personalen. Vid behov hänvisas klienten vidare till en utomstående bedömning och hjälptjänster utanför förläggningen.

Migrationsverket koncentrerar inte klienter som beter sig på ett utmanande sätt eller som har olika symtom till vissa förläggningar. I Lahtis finns en avdelning med intensifierat stöd för de asylsökande som i stället för sjukhusvård behöver intensifierat stöd.

Asylsökande får vanlig mentalvård, det vill säga diskussionshjälp, läkemedelsbehandling och eventuellt även vård på avdelning, beroende på situationen. I huvudstadsregionen finns det ett par ställen som är specialiserade på denna målgrupp.

Asylsökande har ofta en utmanande livssituation och många lider av till exempel sömnlöshet, depression och ångest. Det är omöjligt att ge exakta siffror.

Självmord är ovanliga på förläggningar. År 2016 begick en asylsökande självmord. Åren 2017 och 2018 begicks inga självmord på förläggningarna.

På förläggningarna förekommer det regelbundet fall där en klient har skadat sig själv.

Utöver den osäkra livssituationen kan flera andra faktorer leda till att en asylsökande skadar sig själv.

Orsaken till gärningen och det hur allvarlig situationen är varierar mycket från fall till fall.

En asylsökande kan få mottagningspenning, det vill säga ekonomiskt bidrag, under den tid som hans eller hennes ansökan behandlas. Mottagningspenningen är avsedd för nödvändiga grundläggande behov.

Asylsökanden ansöker om mottagningspenning vid sin egen förläggning.

Om beviljande av mottagningspenning och dess belopp bestäms i mottagningslagen.

Alla sökande beviljas inte mottagningspenning. Mottagningspenningens belopp varierar, eftersom alla inkomster och tillgångar inverkar på beloppet. Om asylsökanden till exempel arbetar, är beloppet mindre.

Polisen eller Gränsbevakningsväsendet undersöker sökandens tillgångar i samband med att personen registreras som asylsökande. Uppgiften antecknas i myndighetsregister och beslutet om mottagningspenningen fattas utifrån denna uppgift.

Behovet av mottagningspenningen bedöms på nytt när asylsökanden ansöker om mottagningspenning med jämna mellanrum.

Läs mer:

• Mottagningspenningens belopp

Ja. Mottagningspenningen kan bli mindre, om sökanden vägrar delta i den studie- och arbetsverksamhet som förläggningen ordnar.

Inkomsterna inverkar på mottagningspenningens belopp.

Det är också möjligt att ta ut en separat avgift för mottagningstjänsterna. Så har man gjort till exempel när klienten har ett arbete och en sådan lönenivå att det är möjligt att ta ut en avgift för tjänsterna.

Att ordna arbets- och studieverksamhet hör till förläggningarnas uppgifter. I regel studerar asylsökandena finska eller svenska på förläggningarna. De får även information om det finländska samhället och hur det fungerar. Arbetsverksamheten innebär ofta städning och reparationsarbeten på förläggningens område.

Läs mer:

• Arbets- och studieverksamhet

Asylsökande deltar i en grundkurs i det finländska samhället på förläggningen. Den ingår i arbets- och studieverksamheten enligt mottagningslagen och är obligatorisk för alla som fyllt 16 år.

Kursen ger grundläggande information om att bo på en förläggning och om de boendes rättigheter och skyldigheter. Målet med kursen är också att ge baskunskaper och kännedom om det finländska samhället.

Kursen handlar även om finländsk kultur, lagstiftning, jämställdhet, sexualitet och finskt arbetsliv. Dessa teman gås igenom med klienterna med hjälp av en tolk.

Efter kursen får klienterna ett betyg där de förbinder sig att följa reglerna i det finländska samhället.

Asylsökande som bor på förläggningarna väntar på att få veta om de får tillstånd att stanna i Finland. Den egentliga integrationen inleds när asylsökanden får ett positivt beslut.

När en asylsökande får ett positivt beslut är han eller hon inte längre klient hos Migrationsverket. Kommunerna ansvarar för den egentliga integreringen under ledning av NTM-centralerna och Arbets- och näringsministeriet.

Vid förläggningarna understöds verksamhet som hjälper asylsökanden att inleda ett självständigt liv om han eller hon får tillstånd att stanna i Finland. Sökandena lär sig finska eller svenska och till exempel får information om hur samhället fungerar.