Det nuvarande antalet förläggningar hittar du på sidan Förläggningar.
Migrationsverket ansvarar för styrningen, planeringen och övervakningen av förläggningarnas verksamhet.
Migrationsverket driver förläggningarna i Helsingfors, Villmanstrand (Joutseno) och Uleåborg. De andra förläggningarna drivs till exempel av företag och organisationer som har ingått ett avtal om driften av förläggningen med Migrationsverket.
Det finns förläggningar för vuxna och familjer och förläggningar för barn utan vårdnadshavare. Förläggningarna för barn utan vårdnadshavare är grupphem och enheter för stödboende.
En klient bor inte nödvändigtvis på samma förläggning hela tiden. Förläggningens verksamhet kan till exempel upphöra, varför klienten måste flytta till en annan förläggning. Klienter som söker asyl inkvarteras för sin del vanligtvis först på en så kallad transitförläggning. När klienten har haft sitt asylsamtal, flyttar han eller hon i regel till en annan förläggning för att vänta på beslutet.
Läs mer om inkvartering:
En klient kan själv ordna sin inkvartering utanför förläggningen, om han eller hon så vill. Detta kallas för privat inkvartering (enskild inkvartering). Trots att klienten då inkvarteras annanstans, får han eller hon de övriga mottagningstjänsterna via förläggningen.
Klienterna vid en förläggning ordnar sin vardag självständigt. De till exempel lagar mat och städar sina rum i huvudsak själva. En del av förläggningarna ordnar måltider som en del av mottagningstjänsterna.
Förläggningarna har regler som klienterna ska följa. Förläggningarna är inga slutna anstalter, utan klienterna får röra sig fritt och till exempel söka sig till hobbyer och annan verksamhet.
Antalet förläggningar varierar enligt antalet klienter och enligt den inkvarteringskapacitet som behövs. Förläggningar läggs ned och inkvarteringsplatser dras in när behovet av förläggningar och platser minskar. Migrationsverket bedömer behovet av inkvarteringsplatser i mottagningssystemet och systemets kostnadseffektivitet kontinuerligt.
Förläggningarna ordnar mottagningstjänster för klienter som är registrerade vid förläggningen i enlighet med lagen. I lagen fastställs vilka och hur omfattande tjänster en klient kan få. Till mottagningstjänsterna hör
- inkvartering
- mottagnings- och brukspenning
- socialservice
- hälso- och sjukvårdstjänster
- tolk- och översättartjänster
- arbets- och studieverksamhet.
Även måltider kan ordnas som en del av mottagningstjänsterna. På förläggningen kan klienten också få till exempel information, allmän handledning och rådgivning samt råd i återvändandefrågor.
Klienterna vid förläggningar för barn utan vårdnadshavare får i regel fullt uppehälle. Läs mer om mottagningstjänsterna.
Social- och hälsovårdstjänster
Klienternas rätt till social- och hälsovårdstjänster föreskrivs i lagen.
Vid varje förläggning arbetar minst en socialarbetare och en socialhandledare. Antalet socialarbetare och socialhandledare beror på antalet klienter på förläggningen. Till deras uppgifter hör till exempel
- bedömning av servicebehovet
- rådgivning
- handledning
- utredning av sociala problem samt
- ordnande och genomförande av tjänster och stödåtgärder.
En del av klienternas hälso- och sjukvårdstjänster produceras vid förläggningarna och en del skaffas som köpta tjänster från externa privata tjänsteproducenter. Välfärdsområdena ansvarar i allmänhet för specialsjukvård, jourartad verksamhet, skolhälsovård, rådgivningsbyråtjänster och munhälsovård. Klienter som arbetar kan också få hälso- och sjukvårdstjänster från företagshälsovården.
På alla förläggningar finns också en hälsovårdare eller en sjukskötare. Antalet hälsovårdare och sjukskötare beror på antalet klienter på förläggningen. Hälsovårdarna och sjukskötarna gör till exempel bedömningar av servicebehovet, genomför olika behandlingsåtgärder och hjälper klienter att få tillgång till externa hälso- och sjukvårdstjänster.
Mottagningspenning
En klient kan få mottagningspenning, dvs. ekonomiskt stöd, under den tid han eller hon är klient vid en förläggning. Mottagningspenningen är avsedd för nödvändiga grundläggande behov. Klienten ansöker om mottagningspenning vid sin egen förläggning.
Om beviljande av mottagningspenning och dess belopp bestäms i lagen.
Alla beviljas inte mottagningspenning. Mottagningspenningens belopp varierar, eftersom klientens inkomster och tillgångar påverkar beloppet. Om klienten till exempel arbetar, är beloppet mindre. Behovet av stöd bedöms när klienten ansöker om mottagningspenning. Läs mer om mottagningspenning.
Ja. Mottagningspenningens belopp kan minskas om klienten vägrar delta i den studie- och arbetsverksamhet som förläggningen ordnar.
Inkomsterna inverkar på mottagningspenningens belopp.
Det är också möjligt att ta ut en separat avgift för mottagningstjänsterna. Så har man gjort till exempel när klienten har ett arbete och en sådan lönenivå att det är möjligt att ta ut en avgift för tjänsterna.
Arbets- och studieverksamhet
Att ordna arbets- och studieverksamhet hör till förläggningarnas uppgifter. Arbets- och studieverksamheten riktas till de klienter som bor på förläggningarna.
I regel studerar klienterna finska eller svenska på förläggningarna. De får även information om det finländska samhället och hur det fungerar. Arbetsverksamheten innebär ofta städning och reparationsarbeten på förläggningens område. Läs mer om arbets- och studieverksamheten.
