Med kvotflykting avses en flykting som Finland väljer att ta emot inom flyktingkvoten. Dessförinnan har de flytt sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland till ett annat land där de ändå inte kan bosätta sig stadigvarande.
Inom flyktingkvoten tar Finland emot personer som FN:s flyktingorgan UNHCR har ansett vara flyktingar.
Asylsökande anländer till Finland på egen hand, och deras behov av internationellt skydd bedöms först i Finland. En asylansökan kan lämnas in bara inom Finlands gränser.
En asylsökande ges flyktingstatus i Finland, om han eller hon beviljas asyl. När en kvotflykting kommer till Finland, har Finland däremot redan beviljat honom eller henne ett uppehållstillstånd för fyra år samt flyktingstatus i Finland.
Flyktingarna som Finland tar emot inom flyktingkvoten är personer som UNHCR anser vara flyktingar och som UNHCR föreslår som kvotflyktingar till Finland. UNHCR bedömer vilka personer som är i störst behov av hjälp och föreslår dem som kvotflyktingar till Finland. Finland begär inte UNHCR att föreslå individuellt bestämda personer, till exempel dina föräldrar eller syskon.
UNHCR bedömer själv vilka personer som är i störst behov av hjälp och vilka som ska föreslås för vidarebosättning i Finland. Dina släktingar som bor utomlands måste själva besöka UNHCR:s kontor och ansöka om internationellt skydd. Vid intervjun med UNHCR lönar det sig för dina släktingar att berätta om att de har släkt i Finland och att de önskar flytta just till Finland.
Riksdagen bestämmer årligen hur många kvotflyktingar Finland förbinder sig till att ta emot.
Åren 2001–2019 var flyktingkvoten 750 personer per år. År 2020 var flyktingkvoten 850 personer, år 2021 var antalet 1 050 personer, år 2022 var antalet 1 500 personer och år 2023 kommer flyktingkvoten att vara 1 050 personer.
Riksdagen kan besluta om en eventuell tilläggskvot.
Efter att riksdagen har bestämt antalet kvotflyktingar förbereder Inrikesministeriet i samarbete med Utrikesministeriet och Arbets- och näringsministeriet ett förslag om den regionala uttagningen av kvotflyktingar. Förslaget baserar sig på förhandlingar med UNHCR samt den framställning som UNHCR gjort till Finland. När statsbudgeten har blivit godkänd, bekräftar inrikesministern statsrådets beslut med sin underskrift.
Största delen av de kvotflyktingar som Finland tagit emot under de senaste åren har varit syriska flyktingar från Turkiet och Libanon. Dessutom har Finland tagit emot kongolesiska flyktingar från Zambia samt flyktingar som UNHCR har evakuerat från Libyen till Niger eller Rwanda och som är i en särskilt utsatt ställning (huvudsakligen eritreaner) och därutöver afghaner från Iran.
Uppehållstillstånd kan beviljas inom Finlands flyktingkvot när
- personen är i behov av internationellt skydd med hänsyn till sitt hemland
- personen har flytt från sitt hemland till ett land där han eller hon inte kan bosätta sig permanent
- förutsättningarna för mottagande och integration i Finland har bedömts
- allmän ordning eller säkerhet eller Finlands internationella förbindelser inte hindrar beviljande av uppehållstillstånd.
Uttagningen av kvotflyktingar baserar sig vanligtvis på UNHCR:s dokument samt på intervjuer av flyktingar. Akuta fall väljs ut på basis av dokument.
Migrationsverket beviljar uppehållstillstånd för de flyktingar som tas emot inom flyktingkvoten.
Det första uppehållstillståndet gäller i fyra år. Därefter kan man ansöka om ett fortsatt tillstånd.
Under de senaste åren har en del av platserna i flyktingkvoten reserverats för flyktingar som UNHCR anser vara i behov av brådskande vidarebosättning. Dessa akuta fall väljer Finland utifrån UNHCR:s dokument.
- Mycket brådskande: Ett omedelbart hot mot säkerheten, ett akut sjukdomsfall eller någon annan allvarlig livshotande situation.
- Brådskande: En allvarlig risk som hänför sig till hälsotillståndet eller flyktingens sårbara ställning av en annan orsak, som kräver påskyndad vidarebosättning.
De flyktingar som tas emot inom kvoten placeras inte på förläggningarna i Finland utan de placeras direkt till de kommuner som tar emot flyktingar. NTM-centralen ansvarar för den regionala samordningen och styrningen av kommunplatserna.
Den lokala närings-, trafik- och miljöcentralen förhandlar och avtalar med kommunerna i området om hur många flyktingar de tar emot. UF-centret betalar kostnaderna som detta medför för kommunen.
