Utvisning

När en utlänning har eller har haft uppehållstillstånd och det fattas ett beslut om att han eller hon ska avlägsnas ur landet, talar man om utvisning. Största delen av utvisningsbesluten beror på att en person vistas i landet utan tillstånd. En person kan utvisas också om han eller hon har gjort sig skyldig till brott i Finland.

När en utlänning inte har haft uppehållstillstånd och det fattas ett beslut om att han eller hon ska avlägsnas ur landet, är det fråga om avvisning. Till exempel en asylsökande som ska avlägsnas ur landet avvisas.

Enligt utlänningslagen kan en utlänning utvisas ur landet om

• han eller hon vistas i landet utan uppehållstillstånd när ett sådant krävs
• han eller hon har gjort sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna maximistraffet är fängelse i minst ett år
• han eller hon har gjort sig skyldig till upprepade brott
• han eller hon genom sitt uppträdande har visat att han eller hon är farlig för andras säkerhet
• det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon i Finland börjar bedriva verksamhet som äventyrar den nationella säkerheten.

Ett utvisningsbeslut kan fattas på grund av brott om personen har gjort sig skyldig till allvarliga brott eller upprepade brott.

I praktiken anses ett brott vara allvarligt om det kan straffas med fängelse i minst ett år.

Det finns inte statistik över brottsbeteckningar som lett till utvisning.

Polisen gör en framställning om utvisning till Migrationsverket. Utifrån framställningen och annan information fattar Migrationsverket ett beslut i saken. Beslutet grundar sig på en rättslig helhetsbedömning där man avväger utvisningsgrunderna och även de saker som talar emot utvisning, såsom personens band till Finland.

Migrationsverket kan också besluta om utvisning på eget initiativ. Detta är vanligt då en ansökan om fortsatt tillstånd avslås eller ett uppehållstillstånd återkallas.

Utvisningsbeslutet verkställs om personen inte har lämnat landet frivilligt. Om beslut om utvisning fattas på grund av brott, kan polisen verkställa beslutet tidigast 30 dagar efter det att beslutet har delgetts. I annat fall verkställs beslutet först efter att beslutet har vunnit laga kraft. I praktiken ansvarar polisen för avlägsnanden ur landet.

Om utvisningen grundar sig på vistelse utan tillstånd, kan det fastställas en tidsfrist på 7–30 dagar inom vilken den som ska utvisas måste avlägsna sig ur landet. De som fått ett utvisningsbeslut på någon annan grund får inte någon tidsfrist.

Ett inreseförbud kan vara antingen tidsbegränsat eller gälla tills vidare. Vanligtvis är ett inreseförbud giltigt i 1–5 år. Inreseförbudet kan gälla tills vidare, om personen har dömts till straff för ett grovt eller yrkesmässigt brott och han eller hon utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet. Inreseförbudet gäller i regel i hela Schengenområdet.

Utvisningsbeslut grundar sig på en helhetsbedömning. I bedömningen beaktas bland annat om personen har familjemedlemmar i Finland. Särskild hänsyn ska tas till barnets bästa.
Dessutom beaktas åtminstone

• hur länge och i vilket syfte personen har vistats i landet
• karaktären hos det uppehållstillstånd som beviljats
• band till Finland
• personens familjemässiga, kulturella och sociala anknytning till hemlandet
• utredningar om hälsotillstånd
• hur allvarlig gärningen är samt den olägenhet, skada eller fara som orsakats allmän eller enskild säkerhet, om utvisningen eller inreseförbudet baserar sig på utlänningens brottsliga verksamhet.

En person som har fått flyktingstatus får inte utvisas till sitt hemland, om han eller hon fortfarande är i behov av internationellt skydd.

Enligt förbudet mot tillbakasändning får ingen sändas tillbaka till ett område där han eller hon kan bli utsatt för dödsstraff, tortyr, förföljelse eller annan omänsklig behandling eller annan behandling som kränker människovärdet. Till denna del är Finland också bundet av internationella avtal.