Snart pensionerade direktören Jorma Kuuluvainen: Kom ihåg människan när ni diskuterar mottagande

Förläggningarna borde inte enbart ses som inkvarteringsställen, där säkerheten är beroende av antalet väktare. Mottagningsverksamheten är framför allt arbete inom social- och hälsosektorn, där säkerheten är en följd av att människorna mår bra, skriver Jorma Kuuluvainen, direktören för enheten för mottagande som snart går i pension.

Jorma KuuluvainenPå hösten 2015 grundades förläggningar i rask takt och verksamheten vid förläggningarna väckte oerhört stort intresse i offentligheten. I diskussionerna sågs förläggningarna endast som inkvarteringsställen som bjuder på mat och som med tanke på säkerheten måste övervakas.

Under hösten 2015 besökte jag invånarkvällar på flera orter där förläggningar skulle grundas. Där kände jag av rädsla och oro inför framtiden. Jag kommer till exempel ihåg en mor, som tyckte att det var en katastrof att en förläggning skulle grundas på orten. Oron över en ny situation är förståelig, men jag har ofta undrat hur jag skulle ha kunnat stödja invånarna så att de också skulle kunna se den andra sidan och sluta vara rädda.

På förläggningarna bor man trångt och asylsökande bor granne med främmande människor från andra kulturer. Deras framtid är osäker. Att vänta orsakar stress och en del asylsökande kan ha väldigt svåra upplevelser bakom sig.

Personalen på förläggningarna är väl medveten om de utmaningar som uppstår då människor med olika bakgrund lever tätt tillsammans. I vissa situationer är väktarna ett bra stöd för handledarna och det finns även situationer då man behöver ta hjälp av polisen. Säkerheten som helhet kan dock inte lösas med kraftåtgärder.

Den viktigaste faktorn för säkerheten på förläggningarna är klienternas välmående. Interaktionen mellan personalen och klienterna måste vara öppen och ärlig, eftersom exempelvis förbud som känns orättvisa endast skapar upprorsstämning. Det kommer alltid att förekomma konflikter och ibland kan orsakerna till dem kännas förbryllande obetydliga för utomstående. Bakom de små tvisterna finns större bekymmer som endast kan utredas genom att tala och diskutera. Personalen måste få människorna att engagera sig i gemenskapen på förläggningarna och reda upp ärenden tillsammans.

***

Systemet för mottagande av asylsökande i Finland har genomgått stora förändringar under det gångna året. Då antalet förläggningar tiodubblades på några månader, kunde de gamla beprövade tillvägagångssätten inte överföras till och användas vid de nya enheterna. Tidigare fanns det så få aktörer att alla kände varandra.

De nya enheterna krävde mycket mera handledning och stöd än vad vi hade förutsett. I början av hösten 2015 hade Migrationsverkets enhet för mottagande som styr förläggningarnas arbete, sex stycken anställda. Nu är vi 28 och ändå känns det som att tiden inte räcker till för allt.

Vi har under året främjat handledning, utbildning och stöd inom mottagningsverksamheten. Även våra beredskapsplaner är på en helt annan nivå än tidigare. Nu har vi en bra grund för att hantera större volymer och är beredda på att reagera med kort varsel om en liknande ökning i antalet asylsökande som hösten 2015 skulle upprepas.

Vi har gjort ett mycket bra jobb såväl på Migrationsverket som på förläggningarna. Jag vill tacka alla som har varit med om att genomföra denna historiska operation. Det är förargligt att vi nu måste lägga ner förläggningar där personalen har engagerat sig totalt och fått verksamheten att fungera på ett utmärkt sätt. Vi kan dock inte underhålla lediga platser endast för säkerhets skull. När antalet asylsökande minskar måste förläggningar stängas.

***

Systemet för mottagande borde i fortsättningen utvecklas så att arbetsfördelningen mellan transitförläggningar och förläggningar under väntetiden effektiviseras ytterligare. Dessutom borde flera förläggningar än förut vara i bostadsform. Detta vore den mest ekonomiska och även den mest mänskliga modellen för asylsökandenas del.

Under tiden mellan inresan och asylsamtalet bor asylsökandena på en transitförläggning för att sedan flyttas till en annan förläggning för att invänta sitt beslut. På hösten 2015 blev arbetsfördelningen mellan förläggningarna mer ostrukturerad än normalt på grund av brådskan, men nu har vi återgått till det normala i de flesta fall. Arbetsfördelningen borde effektiviseras ytterligare, så att tiden på transitförläggningen förkortas till ett par veckor. Under denna tid skulle man registrera ansökan, utföra den inledande hälsokontrollen och hålla asylsamtalet.

Förläggningarna med de lägsta kostnaderna drivs av kommuner som använder sig av den distribuerande modellen. Då kan asylsökandena bo i bostäder bland befolkningen och få mottagningstjänster vid servicestället. På sådana förläggningar mår även asylsökandena bättre, då de får tillreda sin egen mat och har mer eget utrymme än på institutionsliknande förläggningar.

Det är mindre komplicerat för kommunerna att driva förläggningarna. När en ny social- och hälsovårdsmodell nu utarbetas borde man utreda vilken roll kommunerna kommer att ha som producent av mottagningstjänster. Om kommunen underhåller förläggningen, kommer kommunen att köpa tjänsterna av sitt social- och hälsovårdsområde, när man inte längre producerar tjänsterna själv. Asylsökandena behöver inte separata tjänster utan de kan tillhandahållas som en del av de allmänna social- och hälsovårdstjänsterna. Detta skulle garantera förstklassiga och kostnadseffektiva mottagningstjänster även i framtiden.

Jorma Kuuluvainen

Direktör för enheten för mottagande vid Migrationsverket
(pensionerad fr.o.m. den 1 oktober 2016)

Eventuella förfrågningar om intervjuer:

Migrationsverkets kommunikationsenhet:
media@migri.fi eller 0295 433 037